”Kvinna i fredsarbetet”. Den 19 juni 2016 kom den nya statyn på plats nedanför Rosendal på Djurgårdens norra strand i Stockholm. Det är Peter Linde som skapat denna vackra staty. Kvinnan i fredsarbetet heter den och på sockeln finns Alva Myrdal (Nobels fredspris 1982) och Inga Thorsson (Nominerad till Nobles fredspris 1988, 1989 och 1990) avbildade.
Östersjöfred – Women’s Baltic Peacebuilding Intiative. Anförande vid Forum Jämställdhet, Malmö, 7 februari 2023 Gertrud Åström
Östersjöfred – Women’s Baltic Peacebuilding Initiative arbetar för fred genom arbete för fredlig utveckling. Mål och medel sammanfaller. Vi är en religiöst och politiskt obunden kvinnoförening. Vi tillhör kvinnorörelsen. Att arbeta för fred är en av kvinnorörelsens äldsta frågor och där återfinns också några av de mer namnkunniga kvinnorna. Bertha von Suttner är en av dem som 1889 gav ut boken Ned med vapnen och som år 1905 tilldelades Nobels fredspris.
På så sätt ingår Östersjöfred i en lång tradition, men vi skiljer oss också från många av dagens fredsorganisationer. Vår inriktning är inte att räkna kulor och kanoner eller att följa avtal kring kärnvapen och missiler. Vi stödjer deras arbete, men det är inte vårt. Östersjöfred ser fredsarbetet i ett brett samhälleligt och demokratiskt perspektiv och hävdar kvinnors ledarskap, livserfarenheter och villkor som avgörande för att bygga fredliga samhällen. Vi kopplar fred och fredsskapande till kvinnors rättigheter och till en jämställd samhällsutveckling. Jämställda samhällen är helt enkelt fredligare.
Östersjöfred bildades på våren 2015. Vi var en grupp kvinnor som träffats på Utrikesdepartementet hösten 2014 i samband med att Margot Wallström lanserade den feministiska utrikespolitiken. Efteråt gick vi och fikade. Vad betyder en feministisk utrikespolitik, kvinnors rättigheter och kvinnor i fredsbyggande arbete egentligen? Civila samhällets kvinnoorganisationer hade lyfts som viktiga. Varför då? Hur hänger kvinnors rättigheter ihop med fredsskapande? Vad krävs för att det ska hänga ihop? Borde vi göra nåt? Kunde vi göra nåt?
Ryssland hade annekterat Krim i slutet av februari 2014. Några runt fikabordet hade lång erfarenhet av fredsarbete och kände väl till rysk politik. De var oroliga för säkerheten i vårt närområde. Ryssland är en Östersjögranne. Vi kände också till Putins tal på Säkerhetskonferensen i München 2007 och för Nato 2008. Han hade där presenterat sin syn på en värld ensidigt dominerad av USA som oförenlig med demokrati och lyfte nödvändigheten av att agera och omformulera hela bygget för global säkerhet. USA agerade för sina egna realpolitiska intressen och rena maktanspråk, sa Putin, och sådana hade också Ryssland som angrep Georgien 2008.
Vi beslöt att bilda vår förening. Östersjöområdet är vårt och här måste fred byggas. Vi ingår i en global värld, men vårt arbete fokuserar på Östersjöområdet vilket innefattar alla de länder som har kust mot Östersjön och av kulturella och politiska skäl även de nordiska länderna. På senare år har vi också utvecklat ett samarbete med länder i Europeiska Unionens Östra Partnerskap, EAP.
Vi beslöt också att vårt arbete skulle relatera till både internationella och nationella överenskommelser, åtaganden och uttalanden som sätter freden högst och som erkänner kvinnors och mäns lika rättigheter och värdighet som en förutsättning. Utgångspunkten för vårt arbete är därför FN:s stadga som antogs 1945. Den är skriven i askan av andra världskriget och ska läsas utifrån den bakgrunden. Erfarenheten av ohyggligheter ligger ingraverad i FN:s övergripande mål att upprätthålla fred och säkerhet för att rädda kommande släktled undan krigets gissel. Stadgan betygar en tro på grundläggande mänskliga rättigheter, den enskilda människans värdighet och på lika rättigheter för kvinnor och män.
Ur detta ställningstagande utvecklades sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs 1948. Vi vet att många länder reserverade sig mot textens uttryckliga krav att kvinnor och män skulle vara lika berättigade till alla rättigheter utan åtskillnad. Men vi vet också att det motståndet var startpunkten för ett träget arbete för att förtydliga kvinnors rättigheter och att klargöra vari grunden för diskriminering av kvinnor låg. Trettio år tog det, men 1979 antog FN:s Generalförsamling the Convention of the Elimination of all forms of Discrimination Against Women, CEDAW, på svenska Kvinnokonventionen. I förordet görs det klart att diskriminering av kvinnor har sin grund i kvinnors roll i den mänskliga fortplantningen och i följande 30 artiklar förtydligas vad stater som ansluter sig till konventionen är skyldiga att göra för att undanröja alla former av diskriminering av kvinnor. Sverige anslöt sig omedelbart och konventionen ratificerades i september 1981.
CEDAW är startpunkten för det vi gör i Östersjöfred. I de starka och tydliga formuleringarna i konventionens artiklar som rör konkreta sakområden tar vi spjärn för våra analyser och aktiviteter. För att ytterligare förtydliga strategiska tyngdpunkter och effektiva metoder och aktiviteter står FN:s Deklaration och Handlingsplan från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 oss till buds. Handlingsplanen, Beijing Platform for Action, innehåller 12 strategiska mål och åtgärder och pekar på aktörer som ansvariga för genomförande. Dokumentet är en milstolpe i utvecklingen av sammanhållna problemformuleringar för utvecklingen i världen. Det är en föregångare till Millenniemålen från år 2000 och Agenda 2030 från 2015. Här vägs förutom mer traditionella frågor om sådant som utbildning, hälsa och ekonomi även in media, kvinnor och miljö liksom våld mot kvinnor, både våld i hemmet och i väpnade konflikter och vilka konsekvenserna är för kvinnor. Intressant är att den sista artikeln handlar om flickebarnets situation. Barnkonventionen hade antagits 1989 men redan sex år senare stod det klart att det var nödvändigt att särskilt uppmärksamma och åtgärda flickors situation. Barn är inte könlösa och därför kan inte arbetet för att förbättra barns situation vara könsblint. Även ett annat av våra grunddokument, Säkerhetsrådets resolution SR1325:2000 om kvinnor, fred och säkerhet, grundlades i Handlingsplanen.
För att stärka kopplingen mellan kvinnors rättigheter, hållbar utveckling och fred arbetar vi med mål 16 i Agenda 2030. När staterna förhandlade fram texten i Agenda 2030 var demokrati ett av de begrepp som inte explicit kunde nämnas. Men mål 16 med syftet att främja fredliga och inkluderande samhällen kopplar i sina tio delmål ihop de facto demokratiska institutioner och värnandet av mänsklig värdighet med fred. Slutligen, eftersom vi har ett medvetet nordiskt perspektiv, använder vi den nordiska kvinnorörelsens protokoll Feministiska överenskommelser och krav från Nordiskt Forum 2014. Protokollet bygger på en uppdatering av utvecklingen i Norden och i världen utifrån målsättningarna i Handlingsplanen från Peking.
Vi är djupt införstådda med de jämställdhetspolitiska målsättningarna i Sverige och förhåller oss därför till hur jämställdhetsarbetet utvecklas i Sverige och i omvärlden. I världen går det bakåt, det har det gjort i mer än femton år. Våra framgångar är bräckliga. I Sverige står det och stampar på sina håll, på några håll tycker vi att det gått framåt men det leder inte till den större utveckling vi tänkte oss, på andra går det bakåt även här. Den svenska jämställdhetspolitikens övergripande mål, att kvinnor och män ska ha lika makt att forma samhället och sina egna liv, är därför ledstjärna även i vårt fredsskapande arbete. Vi eftersträvar makt att forma fredliga samhällen. Vi eftersträvar att kunna tolka vår samtid och arbetet för fred ur ett kvinnoperspektiv och vi vill nå fram till andra med vår tolkning.
Externt och internt spår
Under åren har vi utvecklat vårt arbete efter två spår. Ett externt spår inriktat på samarbete med andra organisationer och ett internt spår inriktat på analys och förståelsen av språkets betydelse för en fredlig utveckling.
Vårt externa spår har utvecklats genom ett intensivt samarbete i ett partnerskap med organisationer dels i Sverige, dels i Polen, Estland, Finland och Armenien inom ramen för ett projekt inom EU:s Östersjöstrategi, EUSBSR, och EU:s Östra Partnerskap, EAP. Arbetet har finansierats av Svenska Institutet och letts av Winnet Sverige. Den övergripande inriktningen har varit att arbeta för kvinnors ekonomiska självständighet genom fokus på innovation och företagande där vi bland annat kordinerat en kvalitativ studie av kvinnor som företagare och innovation. Nästa steg för partnerskapet inom EUSBSR och EAP är att omsätta resultat från våra studier till konkreta insatser till exempel sådant som rör innovationer och företagande. Ett annat mål är att hitta vägar för fortsatt samarbete för att bygga en fast plattform som kan förse olika institutioner och samarbeten med kunskap om kvinnors rättigheter, kvinnoperspektiv och jämställdhet mellan kvinnor och män för att hitta svar på en fredlig och hållbar omställning av våra samhällen.
Ett av huvudresultaten i samarbetet är att kvinnoorganisationer har en mycket stor förmåga till effektiv och målinriktad utveckling, att arbeta icke byråkratiskt och fokuserat. När Margot Wallström år 2014 lyfte det civila samhällets kvinnoorganisationer som viktiga aktörer för fredsarbetet undrade vi vad det betydde, men i vårt arbete har vi fått svar. Vi vet att kvinnorörelsen behövs och vi vet varför. Utan kvinnoorganisationer faller kvinnors rättigheter och värdighet som människor tillbaka, ojämställdheten ökar och detta driver kris och ofärd.
I vårt externa spår engagerat vi oss därför även i att stärka och förbättra villkoren för just kvinnoorganisationer. I Sverige är vi aktiva i CEDAW-nätverket som skuggar alla rapporter som lämnas in från den svenska regeringen till kontrollorganet CEDAW-kommittén, vi är med och planerar deltagande vid FN:s årliga stora möte om kvinnors status i världen, CSW. Vi är med i Lön hela dagen för att synliggöra de olika villkor som gäller för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Artikel 6 i kvinnokonventionen ålägger konventionsstater att vidta alla åtgärder för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution. Östersjöfred har tagit ställning för arbetet mot prostitution utifrån den svenska lagstiftningen som kriminaliserar sexköp men skyddar den som köps som brottsoffer. Vi tillhör den internationella abolitioniströrelsen Coalition Against Prostitution, CAP, liksom International Coalition Against Surrogacy Motherhood, ICASM, där vi arbetar mot surrogathandeln med kvinnor och barn som ett brott mot kvinnors mänskliga värdighet.
Samtidigt med det externa arbetet har vi fortsatt utvecklingen av förståelsen av språkets betydelse för en fredlig utveckling. Det handlar både mer generellt om vad som benämns och hur det benämns, och mer specifikt om vårt begrepp fredsspråk. Vi hävdar och undersöker den verklighet som språkbruk bär och vilka ställningstaganden som följer. Vi genomför sammankomster där vi koncentrerat djupläser texter och delar våra reflektioner. Ur våra samtal har fredsarbetet utvecklats till just förståelsen av fredsspråk och vi intresserar oss för mikroprocesser för fred. Östersjöfred är på så sätt i samklang med den växande insikten om att samhällets inriktning och omställning måste stå i samklang med meningsskapande förflyttningar av begrepp och språk.
Vår strategiska tyngdpunkt i Kvinnokonventionens tydlighet med att kvinnoförtryckets orsaker är kopplat till den roll som kvinnor utifrån vår biologi har i den mänskliga fortplantningen underlättar ställningstaganden även i kontroversiella frågor. Det könsneutrala språk som införts i olika offentliga sammanhang med uppmaning att undvika ordet kvinna innebär en utradering av halva mänsklighetens erfarenheter och är ett konventionsbrott och ett hot mot jämställdhetsarbetet. Språket som sägs ska vara inkluderande är i själva verket exkluderande och en aggression mot kvinnor. Därmed är det ett hot mot fred och fredlig utveckling. Att bejaka kvinnors rättigheter och skapa jämställda villkor och relationer är däremot det mest effektiva sätt vi känner för att få leva i fred.
Idag den 22/2 höll vår ordförande Gertrud Åström tal på Sergels torg i Stockholm i samband med manifestationen:
”Är det en utopi att kvinnor och män ska ha lika lön för lika och likvärdigt arbete arbete? Är det långsökt att tänka sig ett samhälle där både kvinnor och män ska kunna försörja sig och ta hand om sina barn, sin familj? Är det snurrigt att tro att både lagstiftare och arbetsmarknadens parter kan se betydelsen av jämställda villkor och är villiga att beträda den utvecklingen? Nej, det tycker inte vi i Lön hela dagen. Vi håller fast vid lika värdighet och rättigheter. Vi håller fast vid samarbeten.
Så, mina vänner, om någon säger till dig:
– Det finns inga egentliga löneskillnader mellan kvinnor och män att tala om.
Svara då: Ro fram med 3 miljoner till var och en av oss kvinnor. Det är det vi får mindre under ett arbetsliv. Vi är 2 och en halv miljon kvinnor på arbetsmarknaden. Ge oss 3 miljoner var. Det blir 7500 miljarder. Det är lika mycket som Sveriges hela BNP under nästan ett och ett halvt år. Det tas ifrån kvinnor. Det driver ofärd och kris. Och inte undra på att vi har lägre kapitalinkomster.
-Om någon, när du påpekar kvinnors lägre löner, säger till dig att jämställdhet mellan kvinnor och män är daterat, det är annat nu.
Då ska du le, innerligt, för då vet du, att du har prickat den ömma punkten. Punkten där skillnaden mellan vad män och kvinnor är värda och får, värker och bulnar. Håll då kvar trycket, och fråga inkännande, hur något som är så daterat, kan göra så ont.
-Om någon säger till dig, att det ordnar sig med tiden.
Säg då, att vi just firat 100 år av kvinnlig rösträtt. Påminn om att lönefrågan är äldre än rösträttskampen. Spänn ögonen i folk och säg att kvinnors möda aldrig har betalats likvärdigt med mäns möda. Att kvinnors mänskliga värdighet återstår att erövra.
Det är snart 12 år sedan jag drog igång arbetet med Lön hela dagen. Det vi har lärt oss under de åren är att vi är unika och vi är historiska!
Och vi behövs.
Tack!”
Det sker ett intensivt arbete i EU om att få till ett omfattande direktiv för att få stopp på mäns våld mot kvinnor.Kommissionen har lagt fram ett förslag som EU parlamentet har gjort ändringsförslag på. I det senaste förslaget finns t.ex. skrivningar om förbud mot köpa av sex bland mycket annat. Direktivet diskuteras nu parallellt i ministerrådet där det har uttryckts bl.a. skepsis kring frågan om just sexuell exploatering där kriminalisering av sexköp ingår.
På måndag 30/1 och tisdag 1/2 pågår förberedande möten i ministerrådet
som är viktiga för direktivets framtid.
Östersjöfred och SKO har skickat brev med underlag från EWL till svenska representationen i Bryssel och till kontakter inom regeringskansliet för att påverka att sexuellt våld ska klassas som våld mot kvinnor.
Här är de som jobbar med frågan på Svenska representationen i Bryssel:
https://www.regeringen.se/sverige-i-eu/eu-representationen/rattsliga-och-inrikes-fragor/
”Igår den 14 december antog ECOSOC, Economic and Social Council i FN, en
resolution om att utesluta Iran från CSW, Commission on the Status of
Women, för återstoden av deras mandatperiod fram till 2026. 29 röstade
för, åtta emot och 16 avstod. USAs FN-ambassadör Linda Thomas-Greenfield
uttryckte att CSW är FNs viktigaste instans för kvinnors rättigjheter
och jämställdhet: “It cannot do its important work if it is being
undermined from within,” sa hon. “Iran’s membership at this moment is an
ugly stain on the Commission’s credibility.”
Ett krav framförs att Iran ska röstas bort från den grupp som nu
leder CSW, Commission on the Status of Women, den 14 december. Brevet
har undertecknats av mer än 100000 personer och organisationer,
däribland Östersjöfred. Läs hela brevet här:
OPEN LETTER ON IRAN
An Open Letter from Global Women Leaders & Advocates
Urging UN Member States to Heed the Call of Iranian Women and Remove the
Islamic Republic of Iran from the Commission on the Status of Women
In solidarity with Iranian women and girls who are courageously
demonstrating for their fundamental human rights, we condemn the brutal
violence of security forces against peaceful protesters and echo Iranian
women leaders’ call for United Nations Member States to immediately remove
the Islamic Republic of Iran (IRI) from the Commission on the Status of
Women (CSW).
A rising toll of protesters, including children, have been killed by
Iranian authorities since nation‑wide protests triggered by the tragic
death of 22 year old Mahsa Jina Amini who was arrested and detained by
Iran’s ”morality police” for failing to properly cover her hair and later
died in police custody.
Earlier this year, to the dismay of women’s rights advocates around the
world, Iran began a four‑year term on the UN’s 45‑member Commission on the
Status of Women. This preeminent global body is exclusively dedicated to
promoting gender equality and women’s empowerment.
The Islamic Republic of Iran’s long‑standing, systematic oppression of
women should have disqualified them from election to the CSW. For decades,
gender inequality and discrimination against women have been legally
enshrined in Iran. Under Iran’s Penal Code and other laws and regulations,
Iranian women’s rights are severely restricted in marriage, divorce,
inheritance and custody. They must comply with the IRI’s mandatory hijab
laws from the onset of puberty.
Because of the Islamic Republic’s appalling record on women’s rights, and
in light of the regime’s ongoing, brutal crackdown on protesters, we insist
that Iran’s membership to the CSW be revoked. For every day that Iran
remains a member of the Commission on the Status of Women, the body loses
credibility.
Member States who sit on the CSW have a duty to uphold its mandate and
defend the very values they claim to support. We urge these members to come
together in an act of solidarity with Iranian women and girls and heed
their call to immediately remove Iran from the CSW.
Women‑led protests across Iran have been met with extreme violence. And
yet, Iranian women and girls, and their allies, bravely persist. We support
their struggle for fundamental freedoms and call for an immediate end to
state violence and the safe release of thousands of detained citizens.
This is a critical moment for leaders in the international community to
vocally and unequivocally demonstrate their support for women’s rights by
standing in solidarity with Iranian women and girls.
Zan. Zendegi. Azadi.
Jin, Jiyan, Azadi.
Woman, Life, Freedom.
Signed in Solidarity by
– Margaret Alva
Former Governor of Rajasthan, India
– Dr. Amani Ballour
Women and Children’s Rights Activist, Syria
– Cherie Blair
Barrister & Writer, U.K.
– Laura Bush
Former First Lady, U.S.
– Kim Campbell
19th Prime Minister, Canada
– Hillary Rodham Clinton
Former Secretary of State, U.S.
– Shirin Ebadi
Nobel Peace Prize laureate, U.S.
– Dr. Oby Ezekwesili
Economic & Political Leader, Nigeria
– Christiana Figueres
Former Head of U.N. Climate Change Convention, Costa Rica
– Chrystia Freeland
Deputy Prime Minister, Canada
– Leymah Gbowee
Nobel Peace Prize laureate, Liberia
– Julia Gillard
27th Prime Minister, Australia
– Dalia Grybauskaite
Former President, Lithuania
– Hina Jilani
Human Rights Activist, Pakistan
– Mélanie Joly
Minister of Foreign Affairs, Canada
– Christine Lagarde
Economic & Political Leader, France
– Graça Machel
Activist & Former First Lady, Mozambique & South Africa
– Phumzile Mlambo-Ngcuka
Former Executive Director of U.N. Women, South Africa
– Nadia Murad
Nobel Peace Prize laureate, Iraq
– Michelle Obama
Former First Lady, U.S.
– Zainab Salbi
Humanitarian, Iraq
– Gloria Steinem
Author, U.S.
– Melanne Verveer
First US Ambassador at Large for Global Women’s Issues, U.S.
– Alice Walker
Writer, Poet & Activist, U.S.
– Oprah Winfrey
Philanthropist, U.S.
– Malala Yousafzai
Nobel Peace Prize laureate, Pakistan
– Jacinda Ardern
Prime Minister, New Zealand
– Alyse Nelson
President & CEO, Vital Voices Global Partnership
– Ellen Johnson Sirleaf
Former President of Liberia
– Mahnaz Afkhami
Former Minister of Women’s Affairs, Founder of Womens Learning
Partnership
– Mehrangiz Kar
Iranian lawyer, women’s rights defender & author
– Nargess Eskandari-Grünberg
Activist & Mayor of Frankfurt Germany
– Azar Nafisi
Writer and activist
– Roya Boroumand
Executive Director, Abdorrahman Boroumand Center
– Ladan Boroumand
Historian & human rights activist
– Sharan Tabari
Journalist
– Azadeh Pourzand
Co‑founder and director, Siamak Pourzand Foundation
– Nazanin Boniadi
Actor and activist
– Nazanin Afshin-Jam
Human rights activist and author
– Nazanin Nour
Actor and activist
– Gissou Nia
Human rights lawyer
– Yasmine Chubin
Legal advocacy director, Clooney Foundation for Justice
– Golineh Atai
Journalist
– Sepideh Moafi
Actor and activist
– Mozhan Marno
Actor and activist
– Tala Ashe
Actor and activist
– Nasim Pedrad
Actor and activist
– Peggy Clark
CEO & President, International Center for Research of Women
– Mandana Dayani
Activist and entrepreneur
– Gola
Singer and activist
– Shadi Sadr
Human rights lawyer
– Patricia Ellis
President & Founder, Women’s Foreign Policy Group
– Lois Romano
Co‑Chair, Women’s Foreign Policy Group
– Kristi Rogers
Co‑Chair, Women’s Foreign Policy Group
– Diane von Furstenberg
Philanthropist & businesswoman
– Atena Daemi
Human rights activist
– Maryam Shafipour
Human rights activist
– Azam Jangravi
Women’s rights activist
– Necar Zadegan
Actor and activist
– Sepideh Mehraban
Artist
– Shirin Towfiq
Artist
– Sheida Soleimani
Artist
– Shirin Neshat
Artist
– Aphrodite Désirée Navab
Artist
– Saman Oskouei
Artist
– Sasan Oskouei
Artist
– Hank Willis Thomas
Artist
And a movement of 109,637 and
counting..