Den svenska kvinnorörelsen bedriver en livs- och samhällsviktig verksamhet och kraftsamlar mot den växande backlashen mot kvinnors rättigheter. Men våra organisationer går på knäna. Idag den 8 mars kräver vi att anslaget till kvinnors organisering, som inte har räknats upp på 15 år, ska fördubblas.

Att Sverige är ett av världens minst ojämställda länder är till stor del kvinnorörelsens förtjänst. Tack vare kvinnors organisering infördes särbeskattning, föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg så att kvinnor på 1970- och 80-talen kunde försörja sig själva och ta makten över sina liv.

Idag kräver kvinnorörelsen nya, breda reformer för att accelerera utvecklingen mot jämställdhet som stannat av och i vissa avseenden till och med gått bakåt. Vi arbetar bland annat för att pensionssystemet ska reformeras, att kvinnodominerade yrken i välfärden ska få högre löner och fler anställda, att kvinnors trygghet ska säkras bl.a. genom tillgången på bostäder och för att stoppa straffriheten för vålds- och sexualbrott.

I tvåfrontskriget mot kvinnors rättigheter behövs kvinnorörelsen mer än på mycket länge. Vi är en motpol till den konservativa och populistiska backlash som vill inskränka kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och står samtidigt upp mot identitetspolitiska och nyliberala rörelser som anser att rätten att få bestämma över sin egen kropp är detsamma som att sälja den på en marknad.

Läs hela debattartikeln här: Dubbla anslagen till kvinnoorganisationer